Grisen gal i granens topp...

Jag känner mig tokig. Det är en lång historia om vem jag är och allt så händer med mig, och ärligt talat vill jag inte berätta vem jag är. Men jag kan säga så mycket som att jag är en småbarnsmamma med villa, saab, sambo och åtskilliga timmar med grubblande över vad som är fel på mig.

Jag är väl vad man kan kalla en person med psykiska problem, sen vad som är problemet vet varken jag eller någon inom vården, ännu i alla fall. Jag kämpar dag ut och dag in för att klara av min vardag trots att jag på pappret har ett riktigt Svenssonliv utan några stora traumatiska händelser att skylla min psykiska ohälsa på. Men finns det något som kan göra en så ledsen som det faktum att man inte har "rätt att gråta", för vad har jag att gnälla över med så mycket elände i världen? 

Möjliga diagnoser och problem som cirkulerar runt mig just nu är Borderline, bipolär, depression, tvångstankar och ångest. Men jag är kanske bara en hypokondriker med ett stort behov för uppmärksamhet och en sårbarhet för minsta lilla stress som leva innebär. 

Som sagt, jag jänner mig tokig.